Ljusglimtar

2016-04-26 @ 20:27:08 ? Permalink ? Vardag
Tisdag kväll och jag sitter vid datorn efter en lite sämre dag i livet. De går lite upp och ner som de vill, dagarna alltså. Men det är nog okej ändå. Jag är okej. En tuff dag gör inte så fasligt mycket när jag tänker efter hur jag har haft det.
 
Jag hade till exempel en väldigt bra helg nyss. Vi var hemma och jag blev firad av R, mamma, pappa, syster, mormor och Rune. Vi käkade tårta och jag fick presenter och på kvällen gick jag över till min bror och hängde där halva natten. Nästan en helt perfekt dag faktiskt!
 
Igår var också en bra dag. Jag fick för mig att göra en tårta (igen), men den blev hiskeligt stor så jag bjöd in cellgruppen och R´s bror med fru. Vi blev inte så många men halva tårtan gick åt och jag hade en riktigt bra kväll. Det fina med att inte alla kom (Även fast det hade varit toppen) är att vi fick lite tårta över att ha som eftermiddagsfika de kommande dagarna!
 
Något som ändå är ruggigt fint med idag är att jag äntligen kan få berätta att min underbara faster väntar barn! Vad som är ännu mer fantastiskt är att det är tvillingar! Jag ska få två små kusiner i oktober! :D De tuffa dagarna som kommer får jag ändå ha det i bakhuvudet och det bringar både värme, glädje och ork när det blir tufft.
 
Nu ska jag slita mig och så ska vi avrunda med lite serietittande på Netflix med min soulmate!

April

2016-04-16 @ 11:17:38 ? Permalink ? Annat
Våren är äntligen här. Små vackra vårblommor i drivor och knoppar som brister på träd och buskar. Solen värmer men kylan biter ännu i skuggan. Livet rullar.
 
Jag har börjat jobba igen, 50% har fungerat nu i två veckor. Överlever men sover knappt något alls trots vår helt fantastiska säng och konstant trötthet. Solen hjälper med energin under dagarna iaf, medan koffein får mig att bryta ihop.
 
Jag har börjat acceptera att jag måste ta mina mediciner ganska länge framöver och går regelbundet på samtal, äntligen kan jag känna att det har börjat vända. Jag vill dokumentera och se hur det går men har inte lyckats förmå mig att skriva här om det. Kanske inte kommer göra det heller, men det återstår att se.
 
Saker har börjat bli trevliga igen. Typ som promenader, blommor och att träffa vänner. Mat, påklädning och telefonsamtal är fortfarande jobbigt. Men ofta är jag lättad. Lättad över att orka existera och inte explodera för minsta lilla. Lättad över att äntligen ha blivit förstådd och fått hjälp att förstå själv. Jag är inte såhär, det är sjukdomen som är så, inte jag.
 
Det har vänt och snart kan jag nog få slippa dipparna när allt väller tillbaka igen. Snart kanske jag orkar ha fritidsintressen, promenera själv, ta fram kameran, baka och skratta så det bubblar i magen igen. Snart är det jag som bestämmer över min kropp igen och inte det sjuka.
 
Den underbara sängen.
 
Sol och påskliljor, sånt som gör dagen lättare.

RSS 2.0