Måndag

2018-10-15 @ 12:16:53 ? Direktlänk ? Vardag
Nattade lillkorven för förmiddagslur vid tio, hon sov en timme och vaknade skrikandes. Jag lugnar henne, erbjuder mat och hon äter länge innan hon däckar i min famn. Stackars liten. Vet inte om jag vågar lägga ned henne utifall hon vaknar då.

Hade tänkt packa ihop lite grejer under tiden som hon sov. Det börjar ju närma sig tillträdesdag nu! Vi hoppas på att kunna flytta in första helgen i november redan, men vi har kvar lägenheten november ut ifall att det drar ut på tiden.

Det har verkligen gått jättefort tycker jag. Det var ju nyss som vi var där och skrev på alla papper och sa att vi skulle ses igen om tre månader. Nu är det typ två veckor kvar. Det ska verkligen bli jätteroligt att få flytta!



Flyttkaos

2018-09-17 @ 15:25:04 ? Direktlänk ? Vardag
Mitt i allt det innebär att få barn så vandrar vi runt bland flyttkartonger och grejer här hemma. När lillan sover sorterar och packar jag så mycket jag kan. 

Hittills har det gått oerhört sakta eftersom hon bara velat sova på mig om dagarna och när hon varit vaken har jag ägnat mig åt att bara vara med henne. Men peppar peppar verkar det som att det nu är okej att sova själv i nestet i samma rum som jag är i.

Dessutom börjar jag se ett tydligt  mönster i dygnsrytmen och det är himla skönt att kunna förutse när hon är trött eller hungrig eller bara uttråkad. Babysittern accepterar hon nu också och verkar vara intresserad av att se på när jag packar eller hänger tvätt. Gul är favoritfärgen att titta på  just nu tror jag.

Anledningen till att vi packar ihop allt vi äger och har är för att vi har gått och köpt oss ett litet radhus utanför Linköping. Efter fyra år tillsammans i samma lägenhet är det äntligen dags för ett hus med gräsmatta! Två månader kvar tills vi räknar med att ha flyttat in. Vi längtar ihjäl oss!

Framsidan ❤️

Om att vänta

2018-07-18 @ 09:19:45 ? Direktlänk ? Vardag
Det är väl få saker som får tiden att gå så ofattbart sakta som att gå och vänta eller längta efter något. En dag kan kännas som en vecka, eller ännu längre.

Just nu går jag i detta, i väntan och längtan. Det är mycket på väg nu men tiden går nästan baklänges och ännu långsammare för varje dag. 

Oviss väntan är ännu värre. Att inte veta hur länge till väntan kommer att pågå. Som med  den här hettan. När är den över? När kommer regnet?

Det enda sättet att få veta när väntan är över, är att vänta ut det. Frustrerande och till och med jobbigt men så kan livet vara ibland. Och hur är det de säger nu igen, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? En klen tröst, men alltid något. 




Tidigare inlägg